Möte med kvinnliga indiska entreprenörer
En av mina sista kvällar i Indien var jag inbjuden att prata inför ett 25-tal kvinnliga indiska entreprenörer. Det kändes hedrande, spännande och roligt.
Jag blev hämtad där jag bor och vi åkte till en italiensk restaurang som låg på tolfte våningen i ett hus bredvid Hotell Westin. Här är utsikten från Pesto Pesto.
Jag måste erkänna att jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna i mina sommar/semesterkläder. Kvinnorna som var där när jag kom var verkligen tjusiga. (Oj, det ordet har jag inte använt på länge.) Inga saris här inte. Jag skulle börja kl 17 och tjugo över fem var hälften av kvinnorna där. Jag var tydlig med att jag inte ville börja prata förrän de flesta hade kommit. Det känns inte så roligt att det droppar in folk hela tiden. Så jag började med att be dem presentera sig kort. Det var första mötet för det här kvinnliga nätverket för året och en del nya så det passade bra. Det var dessutom spännande för mig att höra lite om vad de här kvinnorna gör. Det var flera som ägde och drev affärer för kläder, inredning eller smycken. En kvinna hade en grossistfirma som sålde indiska såser och kryddor nationellt och internationellt. Några var byggare. En var läkare, tandläkare, psykoterapeut, grafisk designer, arkitekt. Stor bredd med andra ord. De var i åldern 25-45 år.
Det är ju lite speciellt med kvinnliga entreprenörer i ett land som Indien. De har alla mött stort motstånd och fått kämpa för att göra det de vill göra. Flera har support av att deras familjer redan driver verksamhet. Vi pratade lite om det. En av frågorna handlade just om hur man kan hantera det motstånd som kan finnas i ens omgivning när man vill starta upp och/eller driva verksamhet. Jag förstår verkligen värdet av ett nätverk som detta som ett sätt att få stöd, kraft och dela erfarenheter. Systerskap är så viktigt. Det allra viktigaste är dock att tro på sig själv och det jag vill göra. Att inte be om ursäkt för det. Att vara förankrad i sitt eget naturliga ledarskap och inte lyssna på det tankarna eventuellt säger baserat på kulturella och individuella trossystem. Att känna igen sin egen naturliga stabilitet, balans och klokhet. Att respektera sig själv! Man kan inte förvänta sig att andra ska respektera en och ens beslut om man inte själv gör det.
Titeln på mitt föredrag var “Naturligt ledarskap i vardagen”. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Men jag möttes av stort intresse och engagemang. Det är lätt och givande att prata inför en grupp där alla lyssnar aktivt och intresserat. Det gör det så mycket enklare och ger massor av energi och inspiration till mig som talare. Jag pratade om vad ett starkt och klokt ledarskap är rent allmänt (och dess effekter) och om hur vi stärker och stimulerar vårt eget naturliga ledarskap genom att inte tro på, ge fokus till, våra inlärda begränsande tankar och trossystem. Om vikten av att ha balans i tillvaron och hur den upprätthålls på bästa sätt. Om kommunikation och ansvarstagande.
Efteråt fick jag några bra frågor som det kändes kul att svara på. Bl a frågade en kvinna om hur man bäst ger feed-back. Hon använder sig av sandwish-modellen där hon börjar med en komplimang, ger kritik och avslutar med ännu en komplimang. Hon upplevde dock att detta inte fungerar så bra. Det förstår jag. Vi är inte så lättlurade! Vi märker att det ligger manipulation bakom. Varför ska vi då tro på det positiva som sägs? Vi pratade lite om hur man kan hantera det på ett annorlunda sätt. Ett sätt där positiv feed-back blir mer äkta och naturlig och där öppna frågor är ett bra sätt att hantera en situation som inte fungerar bra. “Hur tycker du att det fungerar?” “Vad kan förändras som gör att det känns roligare och blir mer effektivt?” “Vad kan du förändra?” “Vad behöver du för att kunna vara det bästa du kan vara?” Öppna frågor är alltid ett bra redskap. Men det förutsätter att de verkligen är öppna. D v s att vi som ställer frågorna inte redan har bestämt oss för det enda riktiga svaret.
Jag blev avtackad med flera vackra presenter från Tejaswinis och Dishas butik, Address Home. Många kom fram och tackade och berättade att de kände sig inspirerade och stärkta av vårt möte. Det gladde mig verkligen. Det kändes också i rummet. Det var lite snacks efteråt och en kock visade hur man kunde göra en god sallad och några mocktails (alkoholfria cocktails).
Det var en riktigt fin kväll. Jag känner mig så tacksam att ha fått möta de här vackra, inspirerande kvinnorna. Vi är ju så klart så lika trots alla kulturella skillnader. Vilket liv jag har! Så oändligt mycket att vara tacksam för. Och det är jag också – verkligen. Jag njuter av varje dag – oavsett innehåll. Faktiskt. Förhoppningsvis ses vi igen nästa år. Nu ska jag sätta mig och skriva en sammanfattning av vad jag pratade om, vilka redskap jag delade med mig av, och skicka den till kvinnorna i WE Network (Women Entrepeneur Network).
Meeting with Indian Women Entrepeneurs
One of my last evenings in India I was invited to speak to around 25 Indian women entrepreneurs (WE Network). I felt honored, excited and happy for this.
I was picked up where I live and we went to an Italian restaurant that was on the twelfth floor of a big building next to the Hotel Westin. Here is the amazing view of a part of Pune from Pesto Pesto.
I was supposed to start talking at 17 and at 17.20 only half of the women had arrived due to heavy traffic and work. I was clear about not wanting to start talking until most of the women had come. It is not inspiring to talk when half the group drops in now and then. So I started by asking them to introduce themselves shortly. It was the first meeting for this women’s network for the year and there were some new participants so this was a good idea. Furthermore, it was exciting for me to hear a bit about what these women do. There were several who owned stores for fashion, interior decoration or jewelery. One woman had a wholesale firm with her family that sold Indian sauces and spices nationally and internationally. Some were builders. One was a dentist, a graphic designer, architect. Great variety, in other words. They were 25-45 years old.
This is Tejaswini who I met at the gym and who then invited me to the network. She runs an interior design store with her partner. (Please excuse the image quality.)
It’s a bit special with women entrepreneurs in a country like India. They have all met great resistance (or at least some) and have had to struggle to get to do what they want to do. Several have the support of their families that already own businesses. We talked a bit about it. One of the questions that was asked after my talk was about how to deal with the resistance that may be present in your surroundings when you want to start up and / or operate your own business. I certainly understand the value of a network like this as a powerful way to give and get support, power, and share experiences. Sisterhood is so important. The most important is to believe in yourself and what you want to do. To not apolgize and be defensive. To be firmly grounded in your own natural leadership and to not listen to what thoughts may say based on cultural and individual belief systems in this area. To recognize your own natural stablity, balance and wisdom. To respect one self. You cannot expect others to respect you and your choices unless you do it yourself.
Tejaswinis business partner.
The title of my talk was “Natural Leadership in Everyday Life.” I did not really know what I could expect. But I was met with great interest and involvement. It’s easy and rewarding to talk to a group where everyone listens actively and you see are interested. It makes it so much easier and gives lots of energy and inspiration for me as a speaker. I talked about what characterizes a strong and wise leadership generally speaking (and its effects) and how we can recognize and empower our own natural leadership by not believing in, giving focus to, our learned limiting thoughts and belief systems. About the importance of having balance in our life and how it is maintained in the best way. About clear communication and accountability.
I got some good questions after the talk that it felt good to answer. One woman asked about how to best provide feedback. She uses the sandwich model, in which she begins with a compliment, then critiques and ends with another compliment. She felt, however, that this did not work so well. I can understand that. We are not so gullible! We notice when we are being manipulated. Why should we then believe in the positive being said? We talked a bit about how to handle it in a different way. A way in which positive feedback becomes more authentic and natural, and where open questions are a good way to handle a situation that does not work well. “How do you think it works?” “What can be changes to make it more effective and positive for everyone involved?” “What would you change?” “What do you need in order to be the best you can be?” Open questions Always a good tool. But this presupposes that they truly are open. Ie when we ask the questions we do not already have decided on the only good answer.
I was given several really beautiful gifts from Tejaswini´s store Address Home. Many came forward afterwards to thank me and told me that they felt inspired and empowered by our meeting. I was happy with that. It was also felt in the room. There was a snack afterwards and a chef showed how one could make a good salad and some mocktails (non-alcoholic cocktails).
It was a really nice evening. I feel so grateful to have had to opportunity to meet these beautiful and inspiring women. We are so similar of course despite all the cultural differences. What a life I have! So infinitely much to be thankful for. And am I – really. I enjoy every day – regardless of content. Truly. Hopefully we’ll see each other again next year. Now I will sit down and write a summary of what I talked about, what tools I shared with them, and send it to the women of the WE Network.