För ett par dagar sedan var jag på Irland och besökte Fota Wild Life Sanctuary. En stor djurpark på en egen ö där djuren får mycket utrymme och frihet. Jag hade glömt hur roligt det är att titta på djur. Djur som alla har sitt alldeles egna unika uttryck. En del ser verkligen så roliga ut. Kolla in den här lemuren t ex. Visst är det tydligt hur den njuter av att sitta och gassa i solen en stund. Lemurerna var helt fria. De rörde sig som de ville på ön.

När man är nära djur blir det så uppenbart hur de gör det de gör. Det som är naturligt för dem. Utan bedömningar om att det borde vara annorlunda. En hund skäller. Det är inget vi reagerar på eller tycker borde vara annorlunda. En katt jamar. Lemuren sitter i solen och njuter. När det gäller oss själva och andra människor har vi inte det lika lätt. Då tror vi ofta på tankar som säger att vi/de inte borde vara som vi är. Vi borde vara mer si eller så. Vår partner borde lyssna mer på oss. Våra barn borde plocka upp efter sig. Min chef borde förstå mig bättre. Om och om igen. Livet blir så mycket lättare och roligare om vi ser att alla gör så gott de kan med de resurser de har i ögonblicket. De är som de är. Det innebär inte att vi inte tar upp och pratar om det som vi inte upplever fungerar optimalt. Vi gör det utifrån en öppenhet som bjuder in allas bästa för allas bästa. Jag gör inte någon annan ansvarig för hur jag mår eller har det. Det kan bara vara min sak. Som tur är. Eftersom jag aldrig kan ändra någon annan. Relationer blir ansträngda, onaturliga och konfliktfyllda om jag tror att det är någon annans uppgift att göra mig lycklig.

Nyfikna surikatter!

Ofta är vi hårdast mot oss själva. Tänk om vi skulle se vårt sinne/våra tankar som vårt husdjur. Som något som är som det är, gör det det gör – självklart och naturligt. Vi har ofta förväntningar på vilka tankar vi ska ha, hur stilla sinnet ska vara – som om vi kan kontrollera det. Om vi i stället ser det som vårt älskade husdjur skulle förhållningssättet bli ett helt annat. Vi älskar vår hund och förväntar oss inte att den ska jama i stället för att skälla eller att den inte ska vilja jag änder (om det är en fågelhund), Vi älskar den oavsett hur den fungerar. Vi försöker kanske lära den vissa saker, men om det inte innebär någon förändring går vi inte och skäller på den hela tiden för det. När det gäller vårt sinne kan vi ofta vara väldigt dömande. Det har i alla fall jag varit. Jag har sett sinnet som min fiende som jag ska kontrollera och styra. När det inte går blir det dubbelt upp med motstånd och negativitet. Sinnet är vår tjänare. Till för att göra livet möjligt för oss. Hjälpa oss att förstå och hantera det som sker. Redskapet för att ge oss tillgång till vår kreativitet och vårt nytänkande. Det gör alltid så gott det kan.

När vi tror på/fokuserar på tankar om att någon annan eller sinnet inte borde vara som det är blir vi offer för omständigheterna. Vi blir omständighetsberoende. Vi lever som om vårt välbefinnande, kraft och lugn beror på omständigheterna. Jag behöver ett lugnt sinne/en förstående chef/en accepterande partner/glada barn/xxxx/ för att må bra. Det ger oss glasögon som får oss att se och uppleva detta. Sanningen är att mitt välbefinnande, min stabilitet alltid är här. Alltid är grunden för och basen i alla upplevelser. Jag är konstant. Rent upplevande som inte förändras av de upplevelser som ständigt kommer och går.

Ja, livet är så rikt. Och ger oss ständiga möjligheter att känna igen detta. Om och om igen.

Dogs bark and cats meow

The dog barks and the cat meows

A few days ago I visited Ireland and Fota Wild Life Sanctuary. A great zoo on an island where the animals get a lot of space and freedom. I had forgotten how much fun it is to watch the animals. Animals that all of them have their very own unique expression. Some really looks so funny. Check out this lemur for example. Isn´t it clear how he is enjoying to sit and bask in the sun for a while. The lemurs were completely free. They roamed freely on the island.

When you are close to animals it becomes so obvious how they do what they do. What is natural for them. Without judgements that they should be different. A dog barks. There is nothing we react to about that or think should be different. A cat meows. The lemur is sitting basking in the sun. When it comes to ourselves and others, it does not seem as easy. Then we often have thoughts that say that we / they should not be what we/they are. We should be more like this or that. Our partner should listen more to us. Our children should pick up after themselves. My boss should understand me better. Again and again. Life becomes so much easier and more fun if we see that everyone is doing the best they can with the resources they have at the moment. They are who they are. It does not mean we do not bring up and talk about what we do not experience is optimal. We do it based on an openness that invites everyone’s best for the benefit of all. I do not hold someone else responsible for how I feel or not. It is simply my responsibilty. Fortunately. Since I can never change anyone else. Relationships become strained, unnatural and conflicted if I think it’s someone else’s job to make me happy.

We are often the hardest on ourselves. What if we see our mind as our pet. As something that is as it is, does what it does – obviously and naturally. We often have expectations of what thoughts we should be, how quiet the mind should be – as if we can control it. If, instead, we see it as our beloved pet the approach to it would be completely different. We love our dog and do not expect it to meow instead of barking, or that it will should not like to chase ducks (if it’s a bird dog), We love it no matter how it works. We may be trying to teach it some things, but if it does not change, we do not complain about it all the time. When it comes to our mind, we can often be very judgmental. I have at least. I have seen the mind as my enemy that I need to check and control. When I can´t, there is also an experience of resistance and negativity. The mind is our servant. To make life possible/easy for us. Helps us to understand and deal with what is happening. Is the instrument to bring creations and inventions to life. It always does as best it can.

When we believe in / focus on the thoughts that someone else or the mind should not be as it is, we become victims of circumstances. We become dependent on circumstance. We live as if our well-being, strength and peace depends on the circumstances. I need a calm mind / a sympathetic manager / an accepting partner / happy children / xxxx / to feel good. It gives us the glasses that make us see and experience this. The truth is that my welfare, my stability is always here. Always is the basis and foundation of all experiences. I’m constant. Clear-experiencing that does not change the experiences that constantly come and go.

Yes, life is so rich. And gives us constant opportunities to recognize this. Again and again.

En av mina sista kvällar i Indien var jag inbjuden att prata inför ett 25-tal  kvinnliga indiska entreprenörer. Det kändes hedrande, spännande och roligt.

Jag blev hämtad där jag bor och vi åkte till en italiensk restaurang som låg på tolfte våningen i ett hus bredvid Hotell Westin. Här är utsikten från Pesto Pesto.

Jag måste erkänna att jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna i mina sommar/semesterkläder. Kvinnorna som var där när jag kom var verkligen tjusiga. (Oj, det ordet har jag inte använt på länge.) Inga saris här inte. Jag skulle börja kl 17 och tjugo över fem var hälften av kvinnorna där. Jag var tydlig med att jag inte ville börja prata förrän de flesta hade kommit. Det känns inte så roligt att det droppar in folk hela tiden. Så jag började med att be dem presentera sig kort. Det var första mötet för det här kvinnliga nätverket för året och en del nya så det passade bra. Det var dessutom spännande för mig att höra lite om vad de här kvinnorna gör. Det var flera som ägde och drev affärer för kläder, inredning eller smycken. En kvinna hade en grossistfirma som sålde indiska såser och kryddor nationellt och internationellt. Några var byggare. En var läkare, tandläkare,  psykoterapeut,  grafisk designer, arkitekt. Stor bredd med andra ord. De var i åldern 25-45 år.

Detta är Tejaswini som jag träffade på gymmet och som sedan bjöd in mig till nätverket. Hon driver en inredningsbutik tillsammans med sin partner. (Ursäkta bildkvaliteten.)

Det är ju lite speciellt med kvinnliga entreprenörer i ett land som Indien. De har alla mött stort motstånd och fått kämpa för att göra det de vill göra. Flera har support av att deras familjer redan driver verksamhet. Vi pratade lite om det. En av frågorna handlade just om hur man kan hantera det motstånd som kan finnas i ens omgivning när man vill starta upp och/eller driva verksamhet. Jag förstår verkligen värdet av ett nätverk som detta som ett sätt att få stöd, kraft och dela erfarenheter. Systerskap är så viktigt. Det allra viktigaste är dock att tro på sig själv och det jag vill göra. Att inte be om ursäkt för det. Att vara förankrad i sitt eget naturliga ledarskap och inte lyssna på det tankarna eventuellt säger baserat på kulturella och individuella trossystem. Att känna igen sin egen naturliga stabilitet, balans och klokhet. Att respektera sig själv! Man kan inte förvänta sig att andra ska respektera en och ens beslut om man inte själv gör det.

Tejaswinis affärspartner.

Titeln på mitt föredrag var “Naturligt ledarskap i vardagen”. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Men jag möttes av stort intresse och engagemang. Det är lätt och givande att prata inför en grupp där alla lyssnar aktivt och intresserat. Det gör det så mycket enklare och ger massor av energi och inspiration till mig som talare. Jag pratade om vad ett starkt och klokt ledarskap är rent allmänt (och dess effekter) och om hur vi stärker och stimulerar vårt eget naturliga ledarskap genom att inte tro på, ge fokus till, våra inlärda begränsande tankar och trossystem. Om vikten av att ha balans i tillvaron och hur den upprätthålls på bästa sätt. Om kommunikation och ansvarstagande.

Efteråt fick jag några bra frågor som det kändes kul att svara på. Bl a frågade en kvinna om hur man bäst ger feed-back. Hon använder sig av sandwish-modellen där hon börjar med en komplimang, ger kritik och avslutar med ännu en komplimang. Hon upplevde dock att detta inte fungerar så bra. Det förstår jag. Vi är inte så lättlurade! Vi märker att det ligger manipulation bakom. Varför ska vi då tro på det positiva som sägs? Vi pratade lite om hur man kan hantera det på ett annorlunda sätt. Ett sätt där positiv feed-back blir mer äkta och naturlig och där öppna frågor är ett bra sätt att hantera en situation som inte fungerar bra. “Hur tycker du att det fungerar?” “Vad kan förändras som gör att det känns roligare och blir mer effektivt?” “Vad kan du förändra?” “Vad behöver du för att kunna vara det bästa du kan vara?” Öppna frågor är alltid ett bra redskap. Men det förutsätter att de verkligen är öppna. D v s att vi som ställer frågorna inte redan har bestämt oss för det enda riktiga svaret.

Jag blev avtackad med flera vackra presenter från Tejaswinis och Dishas butik, Address Home. Många kom fram och tackade och berättade att de kände sig inspirerade och stärkta av vårt möte. Det gladde mig verkligen. Det kändes också i rummet.  Det var lite snacks efteråt och en kock visade hur man kunde göra en god sallad och några mocktails (alkoholfria cocktails).

Det var en riktigt fin kväll. Jag känner mig så tacksam att ha fått möta de här vackra, inspirerande kvinnorna. Vi är ju så klart så lika trots alla kulturella skillnader. Vilket liv jag har! Så oändligt mycket att vara tacksam för. Och det är jag också – verkligen. Jag njuter av varje dag – oavsett innehåll. Faktiskt. Förhoppningsvis ses vi igen nästa år. Nu ska jag sätta mig och skriva en sammanfattning av vad jag pratade om, vilka redskap jag delade med mig av, och skicka den till kvinnorna i WE Network (Women Entrepeneur Network).

Meeting with Indian Women Entrepeneurs

One of my last evenings in India I was invited to speak to around 25 Indian women entrepreneurs (WE Network). I felt honored, excited and happy for this.

I was picked up where I live and we went to an Italian restaurant that was on the twelfth floor of a big building next to the Hotel Westin. Here is the amazing view of a part of Pune from Pesto Pesto.

I was supposed to start talking at 17 and at 17.20 only half of the women had arrived due to heavy traffic and work.  I was clear about not wanting to start talking until most of the women had come. It is not inspiring to talk when half the group drops in now and then. So I started by asking them to introduce themselves shortly. It was the first meeting for this women’s network for the year and there were some new participants so this was a good idea. Furthermore, it was exciting for me to hear a bit about what these women do. There were several who owned stores for fashion, interior decoration or jewelery. One woman had a wholesale firm with her family that sold Indian sauces and spices nationally and internationally. Some were builders. One was a dentist, a graphic designer, architect. Great variety, in other words. They were 25-45 years old.

This is Tejaswini who I met at the gym and who then invited me to the network. She runs an interior design store with her partner. (Please excuse the image quality.)

It’s a bit special with women entrepreneurs in a country like India. They have all met great resistance (or at least some) and have had to struggle to get to do what they want to do. Several have the support of their families that already own businesses. We talked a bit about it. One of the questions that was asked after my talk was about how to deal with the resistance that may be present in your surroundings when you want to start up and / or operate your own business. I certainly understand the value of a network like this as a powerful way to give and get support, power, and share experiences. Sisterhood is so important. The most important is to believe in yourself and what you want to do. To not apolgize and be defensive. To be firmly grounded in your own natural leadership and to not listen to what thoughts may say based on cultural and individual belief systems in this area. To recognize your own natural stablity, balance and wisdom. To respect one self. You cannot expect others to respect you and your choices unless you do it yourself.

Tejaswinis business partner.

The title of my talk was “Natural Leadership in Everyday Life.” I did not really know what I could expect. But I was met with great interest and involvement. It’s easy and rewarding to talk to a group where everyone listens actively and you see are interested. It makes it so much easier and gives lots of energy and inspiration for me as a speaker. I talked about what characterizes a strong and wise leadership generally speaking (and its effects) and how we can recognize and empower our own natural leadership by not believing in, giving focus to, our learned limiting thoughts and belief systems. About the importance of having balance in our life and how it is maintained in the best way. About clear communication and accountability.

I got some good questions after the talk that it felt good to answer. One woman asked about how to best provide feedback. She uses the sandwich model, in which she begins with a compliment, then critiques and ends with another compliment. She felt, however, that this did not work so well. I can understand that. We are not so gullible! We notice when we are being manipulated. Why should we then believe in the positive being said? We talked a bit about how to handle it in a different way. A way in which positive feedback becomes more authentic and natural, and where open questions are a good way to handle a situation that does not work well. “How do you think it works?” “What can be changes to make it more effective and positive for everyone involved?” “What would you change?” “What do you need in order to be the best you can be?” Open questions Always a good tool. But this presupposes that they truly are open. Ie when we ask the questions we do not already have decided on the only good answer.

I was given several really beautiful gifts from Tejaswini´s store Address Home. Many came forward afterwards to thank me and told me that they felt inspired and empowered by our meeting. I was happy with that. It was also felt in the room. There was a snack afterwards and a chef showed how one could make a good salad and some mocktails (non-alcoholic cocktails).

It was a really nice evening. I feel so grateful to have had to opportunity to meet these beautiful and inspiring women. We are so similar of course despite all the cultural differences. What a life I have! So infinitely much to be thankful for. And am I – really. I enjoy every day – regardless of content. Truly. Hopefully we’ll see each other again next year. Now I will sit down and write a summary of what I talked about, what tools I shared with them, and send it to the women of the WE Network.

Några tankar inför det nya året!

Att leva passionerat mitt i livet är något som känns väldigt lockande och viktigt. Ett totalt förhållningssätt till det här ögonblicket och tilltro till de obegränsade öppningar som det här livet har och är.

Det kan självklart se väldigt olika ut för olika människor. Personligen tror jag att det är naturligt förekommande hos oss människor. Det går hand i hand med obegränsad kreativitet, öppenhet, tillit och engagemang. Vår förmåga att ge passion plats i vårt liv – att ha tillit till livets kapacitet att leka oss, verkar påverkas av de trossystem vi har om livet och om oss själva. Antaganden och idéer som begränsar vad vi tror är möjligt, begränsar vår förmåga att fokusera, får oss att ställa in oss i Jante-ledet. När vi låter oss själva vara som vi är – levda – är det naturligt att låta våra passioner leda oss, ge dem utrymme, näring och rätt förutsättningar för att växa.

Som sällskap under alla mina bilresor i sommar har jag haft Sommarpratarna. Det har verkligen varit så inspirerande och givande. Förvånansvärt givande faktiskt.

Något som flera av Sommarpratarna har gemensamt är att de verkar drivas av denna naturliga passion. Vad de är passionerade för skiftar. De som verkligen lyckats uppnå sina mål, som t ex Niklas Zennström som skapat Skype med sin partner, Nadir Kayat “Red One” som producerat och skrivit låtar till t ex Lady Gaga, Malik Bendjelloul som regisserat ”Searching for Sugarman” har varit beredda att ”offra” mycket sådant som de flesta tycker är viktigt för att komma vidare och se sina idéer födas och växa upp. Utan att uppleva det som offer. Deras mål är inte statiska, utan snarare ett sätt att leva. En öppenhet för nästa chans.

Jag tror att det kan vara väldigt hämmande att tro att ett passionerat leverne visar sig i anmärkningsvärda resultat som förändrar världen i stort. Det är så lätt att jämföra sig med människor som de jag nämnde ovan och tro att detta är mått och bevis på passion. Allt annat är det inte. Då kan livet levas i ständig jakt på en konstlad passion. Driven av tankar som: ”Vad är meningen med MITT liv?” Om vi i stället väljer att inte låta tankar och idéer sitta i förarsätet utan prioriterar avslappning, öppenhet och låter livet alltmer leka oss blir det så uppenbart att passionen finns nu och att den naturligt utvecklar ett passionerat förhållningssätt i vardagen.

Passionsblomma

För många kopplas ordet passion till intimitet, sexualitet och parförhållanden. Det är uppenbart för mig att det aldrig handlar om två även om det kan upplevas tillsammans med en eller flera andra. Det kan absolut uttryckas i sexualitet, men behöver inte göras det. Ett annat ord kan vara intimitet. En total intimitet med allt och alla!

Det innebär också naturligt fokus. “Alla kan inte göra allt, men alla kan gör något” – som talesättet säger. Jag ser att det är så mycket som är viktigt för oss människor och världen. Men jag är inte passionerad i alla dessa frågor även om jag tycker att de är viktiga och värde uppmärksamhet och energi. Jag är tacksam att det finns andra som är passionerade i dessa viktiga frågor och att jag kan stötta dem ibland.

Jag har så länge jag kan komma ihåg varit passionerat intresserad av vad som driver oss människor, hur vi kan må så bra som möjligt och vara det bästa vi kan vara. Det har drivit mig att göra massor av underbara och mer utmanande saker. Successivt har jag lärt mig att lita till livets förmåga att leka mig. Det har för mig inneburit att det passionerade inte bara finns i det stora, himlastormande och märkvärdiga utan i det lilla och vanliga. Inte bara i vissa omständigheter som bara sällan inträffar utan i livet som det är. I möten med andra människor. Intimitet med levandet och upplevandet. I njutningen av det föränderliga aspekten i och som det stilla och eviga.

Något som också blir så uppenbart när man lyssnar till Sommarpratarna är vår naturliga vilja att hjälpa andra, att skapa så goda förutsättningar som möjligt för livet och världen omkring oss. Detta ligger djupt och instinktivt förankrat i det passionerade livet. Det behöver inte innebära livsförändrande upptäckter eller helgonlika levnadsöden. Det betyder bara att det är naturligt och självklart att hjälpa till där omständigheterna ger den möjligheten. Ömsint, kärleksfullt och mycket vanligt och naturligt.

Å, detta liv! Detta passionerade liv! Detta tidlösa liv. En kärleksfull lek.

Vad innebär det att leva passionerat för dig?

To live life passionately

To live life passionately is something that feels very attractive and important. A total approach to this moment and trust in the unlimited openings that this life has and is.

It can obviously look very differently for different people. I personally believe that it is naturally occurring in humans. It goes hand in hand with unlimited creativity, openness, trust and commitment. Our ability to provide space for passion in our lives – to have confidence in life´s capacity of playing us, seems to be influenced by the beliefs we have about life and about ourselves. Assumptions and ideas that limit what we think is possible, limit our ability to focus, making us think that we are not good enough (Swedish Jante law). When we allow ourselves to be who we are – lived – it is natural to let our passions lead us, give them space, nutrition and the right conditions to evolve.

As a companion in all my car trips this summer, I have had a Swedish radio program where different hosts talk about their lives. It really has been so inspiring and rewarding. Surprisingly rewarding I would say.

Something that many of these hosts are have in common is that they seem to be driven by this natural passion. What they’re passionate about differs. They actually managed to achieve their goals, such as Niklas Zennstrom who created Skype with his partner, Kayat Nadir “Red One” who has produced and written songs for Lady Gaga among others, Malik Bendjelloul who directed “Searching for Sugarman” has been prepared to “sacrifice” so much that most people think is important to move forward and see their ideas being born and coming to life. Without experiencing it as sacrifices. Their goal is not static, but rather a way of life. An openness for the next chance.

I think it can be very inhibiting to believe that a passionate living manifests itself in remarkable results that change the world at large. It is so easy to compare yourself with people like the ones I mentioned above and believe that this is the measurement and evidence of passion. Everything else is not. Then life can be lived in constant search of an artificial passion. Driven by thoughts like: “What is the meaning of MY life?” If, instead, we choose not to let ideas sit in the driver’s seat and instead prioritiz relaxation, openness, and let life increasingly play us, it becomes so obvious that passion is now and that  a passionate attitude naturally develops in everyday life.

For many, the word passion is linked to intimacy, sexuality, and partner relationships. It is obvious to me that it never involves two although it can be experienced together with one or more others. It certainly can be expressed in sexual activities, but need not be so. Another word might be intimacy. A total intimacy with everything and everyone!

It also naturally focuses. “Everybody can not do everything, but everyone can do something” – as the saying goes. I see that there is so much that is essential to human life and the world. But I’m not passionate in all of these issues although I think they are important and worth attention and energy. I am grateful that there are others that are passionate about these issues and that I can sometimes support them in this.

I have as long as I can remember been passionately interested in what drives us humans, how we can feel as good as possible and be the best we can be. It has pushed me to do a lot of wonderful and challenging things. Gradually, I learned to trust life to play me. It has for me involved the passionate not only in the big, earth-shattering and extraordinary but in the small and ordinary. Not only in certain circumstances that only rarely occur but in life as it is. In meetings with other people. Intimacy with lliving and experiencing. The enjoyment of the changing aspect in and as the still and everlasting.

What also becomes so obvious when you listen to the host of the Summer program is our natural desire to help others, to create the best possible conditions for life and the world around us. This is deeply and instinctively rooted in the passionate life. It does not mean life-altering discoveries or saintly life stories. It just means that it is natural and obvious to help where the circumstances give that opportunity. Gentle, loving and very normal and natural. Nothing to strive or strain for. Simply part of living life as it is.

Oh, this life! This passionate life! This timeless life. A loving game.

What does it mean for you to live passionately?